Spanish Baroque Era Painter, 1599-1660 Spanish painter. He was one of the most important European artists of the 17th century, spending his career from 1623 in the service of Philip IV of Spain. His early canvases comprised bodegones and religious paintings, but as a court artist he was largely occupied in executing portraits, while also producing some historical, mythological and further religious works. His painting was deeply affected by the work of Rubens and by Venetian artists, especially Titian, as well as by the experience of two trips (1629-31 and 1649-51) to Italy. Under these joint influences he developed a uniquely personal style characterized by very loose, expressive brushwork. Although he had no immediate followers, he was greatly admired by such later painters as Goya and Manet  Related Paintings of Diego Velazquez :. | Mercury and Argus (df01) | View of the Garden of the Villa Medici in Rome II | Details of The Tapestry-Weavers | Portrait du bouffon don Juan de Austria (df02) | Portrait d'un jeune homme (df02) |
Related Artists:
georg engelhardt schroder
Georg Engelhard Schröder, född den 31 maj 1684 i Stockholm, gift 1727 med Anna Brigitta Spöring, död den 17 maj 1750; konstnär, porträtt- och historiemålare. Georg Engelhard Schröders far, Veit Engelhard, hade omkring år 1670 kommit från N??rnberg och bosatt sig i Stockholm där Georg Engelhard föddes 1684. Han blev tidigt elev hos konstnären och målaren David von Krafft (1655-1724) men lämnade honom 1703 för utlandsstudier. Under 21 år for Georg Engelhard runt i Europa. Han vistades först en tid i Nordtyskland, innan färden gick vidare till Italien. I Venezia förblev han under fem år och kopierade gamla mästare, sysslade med vedutamåleri och hade kontakt med pastellmålarinnan Rosalba Carriera (1675-1757). I Roma tog han intryck av barockmålarna Carlo Dolci (1616-1686), Carlo Maratta (1625-1713), Francesko Trevisani (1656-1746) m.fl. och tillägnade sig det raska men ytliga framställningssätt, som tillhörde den tidens italienska konst. I Paris samlade han impulser hos den franske målaren Noel Nicolas Coypel (1690-1734). Reminiscenser av den italienska och franska konsten kan man påträffa flerstädes i hans kompositioner. I London stannade han i sju år och tog starka intryck av Godfrey Knellers (1646-1723) och Dahls porträttkonst. När Daniel von Krafft avled 1724 kallades Georg Engelhard Schröder hem till Sverige och efterträdde i december sin gamle läromästare som kunglig hovkonterfejare. Som sådan uppbar han lön. Konung Fredrik I satte stort värde på sin konterfejare, och lät honom måla otaliga porträtt av sig och sin drottning Ulrika Eleonora. År 1745 utnämndes han till hovintendent. Georg Engelhard anlitades mycket och samlade ihop en betydande förmögenhet. På 1740-talet nåddes Sverige av den nya franska smaken, i främsta rummet via konstnären Gustaf Lundberg (1695-1786), varvid Georg Engelhard kom att skjutas åt sidan. Han representerade i Sveriges 1700-talsmåleri sista skedet i det italienska inflytandet. Långt ifrån den förnämste, var dock Georg Engelhard en av sin tids mest uppburne målare. Han arbetade inom ett vitt fält: utförde kyrktavlor, allegorier, historiska motiv och porträtt. Hans arbeten har ej sällan någonting vacklande och obestämt, vilket i förening med mycken ojämnhet i utförandet gör många av dem mindre tilltalande för konstkännaren. Han har dock efterlämnat verk, som vittnar om, att han, när han allvarligt uppbjöd sin förmåga, var mäktig till både varm och djup uppfattning samt hade stor skicklighet i färgbehandling och i framställningens enskildheter.
Rubens Peale
Rubens Peale (May 4, 1784 - July 17, 1865) was an American artist and museum director. Born in Philadelphia, he was a son of artist-naturalist, Charles Willson Peale.
Hippolyte Flandrin
1809-1864 Hippolyte Flandrin Location Painter and lithographer, brother of Auguste Flandrin. He was initially discouraged from fulfilling his early wish to become an artist by Auguste lack of success, but in 1821 the sculptor Denys Foyatier, an old family friend, persuaded both Hippolyte and Paul to train as artists. He introduced them to the sculptor Jean-Francois Legendre-Heral (1796-1851) and the painter Andre Magnin (1794-1823), with whom they worked copying engravings and plaster casts. After Magnin death, Legendre-Heral took the brothers to the animal and landscape painter Jean-Antoine Duclaux (1783-1868). Hippolyte and Paul had both learnt the techniques of lithography from Auguste at an early age, and between the ages of 14 and 19 Hippolyte produced a number of lithographs, which he sold to supplement the family income. Many reflected his passion for military subjects (e.g. Cossacks in a Bivouac, c. 1825; Paris, Bib. N.). In 1826 the two brothers entered the Ecole des Beaux-Arts in Lyon, where Hippolyte studied under Pierre Revoil. Showing a precocious talent, he was soon advised to move to Paris, and having left the Ecole des Beaux-Arts in Lyon in 1829, he walked to the capital with his brother Paul; together they enrolled in the studio of Ingres. After several unsuccessful attempts, Hippolyte won the Grand Prix de Rome in 1832 with Theseus Recognized by his Father (1832; Paris, Ecole N. Sup. B.-A.), despite having suffered from cholera during the competition. His success was all the more spectacular given the general hostility to Ingres; Hippolyte was the first of his pupils to be awarded this prestigious prize. Hippolyte arrived in Rome in 1833; Paul joined him there in 1834. After first working on such subjects as Virgil and Dante in Hell (1836; Lyon, Mus. B.-A.), Hippolyte developed a taste for religious works during this stay. From 1836 to 1837 he worked on St Clare Healing the Blind for the cathedral in Nantes, winning a first-class medal at the 1837 Salon, and in 1838 he painted Christ Blessing the Children (Lisieux, Mus. Vieux-Lisieux), which was exhibited at the 1839 Salon.